Dagmar Gustafson

Dagmar Gustafson. Rollbild?

Dagmar Gustafson. Rollbild?

Dagmar Gustafson porträtt.

Dagmar Gustafson porträtt.

 

Dagmar Gustafson (1895-1989) var en av Sveriges ledande sångpedagoger från slutet av 1930-talet till kort före sin död vid 94 års ålder. Hon föddes 1895 i Hidingebro utanför Örebro. Hennes morfar var organist och klockare, och Dagmar sjöng ofta solo i kyrkan som barn.

Redan som 20-åring kom hon in på Operaskolan. En av hennes sånglärare var Gillis Bratt, sånglärare/läkare, som hade stor betydelse för henne, och i Berlin studerade hon även för Ernst Grenzebach. Efter skolan fick hon engagemang i Tyskland. I slutet av 20-talet och början av 30-talet sjöng hon i Kaiserslauten och Berlin. Bland de roller hon sjöng kan nämnas titelrollen i Madame Butterfly, Leonora i Trubaduren, Mimi i Bohème och Lauretta i Gianni Schicchi.

Hon skulle ha sjungit i Bayreuth som Waldfogel i Siegfried och första blomsterflickan i Parsifal, men då slog sjukdomen till med flera anfall av njursten och en ögonsjukdom som tvingade henna att återvända till Sverige 1932. Väl hemma i Sverige inledde hon en karriär som konsertsångerska och gjorde också  inspelningar för Sveriges Radio.

I DN 17 mars 1932 kan man läsa en recension av en konsert med Konsertföreningen. Dagmar var solist i Vilhelm Svedboms I Rosengården och August Södermans Hjärtesorg.

”Sopransolot utfördes av en för anmälaren hittills obekant sångerska, Dagmar Gustafson, som verkade lite betryckt inför uppgiften. Nästa gång ska hon sänka noterna, lyfta upp huvudet och sjunga ut med större frejdighet; hon har ju en vacker stämma, lite flack ännu – möjligen beroende på den av nervositet störda respirationen – men på det hela taget av god kvalitet. Vad man särskilt lade märke till var de välklingande, utan möda ansatta höjdtonerna.”

Dagmar började undervisa 1937. Mycket av den teknik hon lärde ut hade sina rötter i Gillis Bratts undervisning.  Bratt var i sin tur utbildad för Fritz Arlberg-eleven Agnar Strandberg och den franskutbildade Algot Lange. Bland Dagmars framgångsrika elever kan nämnas Ingrid Eksell, Rut Jacobson, Solwig Grippe, Birgit Stenberg, Sven Erik Vikström  och Ingvar Wixell.

Dagmar Gustafson

Dagmar Gustafson

Rut Jacobson sammanfattar Dagmars undervisning som att utgångspunkten var en slank och oforcerad ton. Sedan skulle andningstekniken göra resten. Dagmar sa själv att rösten skulle låta som ett stråkinstrument – en fiol eller en violoncell.

Det var Dagmars förhoppning att arvet efter henne skulle föras vidare, eller som hon sade: ”Ni kan väl träffas någon gång då och då sen när jag är borta och tala om vad jag har lärt er om röstteknik och sång.”

Dagmar Gustafsons fond instiftades 1984 och har som syfte att ”söka bevara och föra vidare de vokalmusikaliska ideal som Dagmar Gustafson utvecklat och företrätt i sin gärning som sångpedagog.”

Källor: 

”Det finns ingenting som är nästan rätt.” Ett porträtt av Dagmar Gustafsons sångpedagogik. (2006) Stockholm: Dagmar Gustafsons Elever.

Recension ur DN:s arkiv och fakta från intervju med Kerstin Linder i Svenska Dagbladet 11 nov 1985.

"Det finns ingenting som är nästan rätt."

”Det finns ingenting som är nästan rätt.”

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s