Först ut var Stefan Johansson, som talade om de gamla idealen från Garcíaskolan och spelade ljudexempel både på sångare från den skolan och de som kom efter. Garcíaskoans ideal kallade han ”korsetterade” och lyfte fram den tekniska skickligheten i koloraturer och drillar. Föredraget följdes av en redogörelse för de svenska och tysksvenska skolornas framväxt i Sverige, där Fritz Arlberg var en nyckelfigur och lärare till Gillis Bratts lärare Agnar Strandberg.
Sedan kastade vi oss raskt till nutiden och Sven Kristerssons arbete med Galendansaren, som han bjöd på ett avsnitt av. Galendansaren är ett forskningsprojekt och tillika föreställning som bygger på texter av Birger Sjöberg, som inte tidigare tonsatts. Sven har skapat ny musik som han framför själv och spelar två roller: forskaren/skådespelaren och Birger Sjöberg själv. Sven efterträddes i sin tur av Bo Rosenkull, sångpedagog, som gav oss en uppdaterad översikt över de olika sångutbildningar, både i offentlig och privat regi, som finns i Sverige.
Vårt avsnitt om framtiden kom inledningsvis att handla om barnsången, och vikten av att den personal som arbetar med barnen i förskola och skola är utbildade. Gunnel intresserar sig för barnsången ur ett tvärvetenskapligt perspektiv, och gav exempel på hur fantasifullt barn skapar sång och att de tonarter små barn själva väljer ligger mycket långt från de tonarter de ofta förväntas sjunga med i.
Pianisten Magnus Svensson arbetar med sångare, många av dem i glappet mellan utbildning och jobb, och beskrev vilka krav han ställer på dem. Ett är att lära känna tonsättaren genom att sjunga många sånger av samma person och även lyssna på instrumentalmusik komponerad av den tonsättaren. Och avslutningsvis fick vi möta Madeleine Jonsson Gille, som arbetar med experimentell vokalmusik. Ett verk kan se ut lite hur som helst, bestå av fragment som är klippta och klistrade eller ha en fritt grafisk notbild. Sjunga det kan man ändå göra!